Min hjärna före och efter smällen.

Varning detta är ett långt inlägg 🛑 vissa delar av vad jag går igenom nu orkar jag skriva om i detta inlägg, det kommer nog mer framöver.

Innan så hade jag inga problem med att hålla reda på hela familjens almanackan i huvudet, sedan skrev jag upp allt i almanackan på väggen så att alla kunde se allt, visst några lappar då och då fick jag väl ha men det mesta hade jag i huvudet.

På jobbet var det samma sak, allt fanns i huvudet, var det ett nytt område som jag aldrig varit på så var ju grunden alltid den samma men om det var något spec så skrev jag ned det så klart för att inte glömma det, eller om det var långt från bilen till objektet så hade jag alltid en lathund i bilen så att jag skulle slipp gå fram o tillbaka för det tog för lång tid o det funkar inte på mitt jobb.

Jag har ALLTID använt mig av en fysisk almanackan, det har funkat bäst för mig själv. Jag har en privat som jag skriver i och sedan har vi den på väggen som är för alla. Vi har även en gemensam nu i våra mobiler som jag och Anders kan hjälpas åt att hålla koll i.

Så kortfattat så har jag klarat mig bra på egen hand och samtidigt ha koll på de mina så vi inte missat något.

Sedan kom dagen D . 28/12-18

Med facit i handen så skulle jag ha ringt mig sjuk den dagen för då hade det aldrig hänt, ja jag vet man kan inte se in i framtiden och man kan inte tänka så, men känslan är sådan och det är MIN känsla.

Att skriva om det är en del av acceptansen säger min kurator och det är bra för då har jag kanske börjat att acceptera att läget är som det är och jag kan inte påverka det på något sätt alls. Det är både jobbigt o frustrerande för den vardag jag lever i idag skulle jag gärna ha varit utan.

Jag kommer inte ihåg hur det var i början med allt och det är jag glad för, anders säger att jag skall vara glad för det för det var ingen rolig period. Levde med sprängande huvudvärk dagligen i 10 månaders tid innan jag fick tabletter som hjälpte och Efter ca 3-4 månader så var det mycket bråk o tjafs hemma, vi kunde sitta i soffan och helt plötsligt så säger Anders- skulle vi åka eller? – va sa jag vart ska vi?? – men vi sa ju för typ 5 min sedan att vi skulle åka till affären säger Anders, jag blir stönig för det hade han INTE sagt till mig. Så här höll det på länge o väl om allt och inget, massa tjafs hela tiden för saker han sa att han sagt till mig och jag hävdade att det hade han inte gjort, tills slut fick jag komma tillbaka till läkaren och då förklarade hon att jag har tappat närminnet. Så än idag så kan vi sitta o prata och 5 min efter så är allt borta för mig, om jag skulle komma ihåg något lite så måste jag får infon till mig i en mycket tyst miljö och ha en bra dag och vara ganska pigg, annars är det lönlöst att säga något till mig. (Mellan grabben brukar alltid säga – men säg inget till mamma det är ändå ingen idé för hon kommer ändå inte ihåg det 😍 han menar inget illa för det är så sant. )

Jaha då var det ett faktum oxå. Anders fick order av läkaren att han inte fick säga till mig att -jag sa det till dej nyss eller att vi har visst pratat om det, för även om det va så att vi gjort det så fanns inte det i min värd och då blev vi bara osams. Han är stönig och jag är stönig, så vi fick lösa det på det sättet.

Sedan fick/får jag höra dagligen att allt som försvinner är mitt fel för att jag har lagt bort det och inte kommer ihåg vart jag lade det. Visst så är det väl lite sant😂 men inte så kul att höra. Så för ca 5 månader sedan så sa jag till familjen att Nu är det slut med att jag går och plocka iordning här hemma, nu får alla dra sitt strå till stacken och hjälp till, bara för att jag var så arg på dom för att jag fick så mycket skit för att jag inte kom ihåg vart jag lagt sakerna. Jag försökte bara vara snäll, nu gör jag iaf inget, jag tar bara bort mina o Rufus saker, men ändå så händer det flera ggr i veckan att någon säger -vart är mina….??? . Så kan det vara.

Eftersom minnet är borta o inte kommer att komma tillbaka så har jag/vi fått lära oss nya sätt att hantera saker och ting på. Bla detta med almanacka. Nu har vi som jag skrev en gemensam i telefonen som anders skriver upp allt sitt och Sofies o jag mitt, så att jag sedan kan skriva upp det i min fysiska almanacka, men ändå så kommer jag inte ihåg, kan se en sak att imorgon så ska jag ….. för det står i almanackan men ändå när dagen kommer så har jag glömt det( glömde ju Anders födelsedag i år 🙉, fast jag vet mycket väl när han fyller och det stod skrivet i min almanacka) Jag har larm på telefonen och måste där skriva varför den ringer, för annars fattar jag inte varför alarmet är på.

Det är ju inte så att det bara är Mitt liv som är förändrat det drabbar även alla runt omkring mig oxå. Dom som inte lever med mig har svårare att förstå att jag inte kan eller orkar för detta är inget som syns utanpå. Att mitt batteri tar slut runt lunch är för många väldigt konstigt att förstå, många kan säga att vila på fm o spara den till em när du vet att du ska bort, det funkar tyvärr inte så. Så många ggr blir jag kvar hemma för mitt batteri inte orkar.

Detta är inte ens en bråkdel av allt nytt jag har fått lära mig att leva med och gå igenom och acceptera, mycket av det har jag fortfarande inte accepterat men jag måste, vissa saker tar längre tid än andra men jag kämpar på. Jag skulle aldrig ge upp, jag har 3 barn och dom är min styrka som gör att jag måste kämpa på ❤️

Läkarna säger till mig, jag har bett dom varit ärliga mot mig från början, så man inte går o hoppas på något som aldrig kommer. Dom har sagt att jag skall vara glad om jag kommer upp till 25-50 % av där jag var förut, jag har inte kommit till 25 % än o det har nu gått 2 år och 7månader så jag har ett tag kvar att kämpa. Acceptans är bland det svåraste jag har att jobba med för jag vill inte att min vardag skall se ut så här eller vara så här och jag måste bara acceptera men det är svårt.

Fortsättning på denna roman kommer nog framöver men just idag kände jag att jag orkade berätta lite iaf om min väg tillbaka.

Tack för att du orkade läsa igenom denna roman, hoppas att du fått en bra dag ❣️

/P

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s